Lill-matte har världens bästa göm/gos-ställe!

Man bara kryper upp i famnen så faller hennes långa, långa päls runt mig och jag kan gosa o värma mig.

Märkligt vad människovalpars päls kan växa till sej...

På bilderna har hon inte släppt ut pälsen helt ännu men

ni kan ju förstå hur gott det blir o krypa in i...

Jag har ett väldans bra tips till er fyrbenta vänner!

När ni inte vill gå kvällsrundan, det är typ alldeles för sent o kallt o blåsigt:

låtsas att ni sover, är stelopererade eller tillfälligt förlamade!

Gå inte på det billiga tricket om att ni ska få godis...

Bifogar filmer så ni vet hur ni ska göra!

(Dålig kvalitet, matte filmade med telefonen.... men ni fattar principen, brudar o grabbar!)

Jag har ju glömt att visa bilder från Hundmilen!

Det tycker jag är superbra att det finns lite rättvisa här i världen!

Inte bara en massa Tjejmilar och annat tjafs utan en redig mil för oss fyrfotafolk!

Milen gick av stapel en morgon i november på Hovdala utanför Hässleholm.

I början var jag lite tveksam minst sagt, där var ju många andra nyfikna hundar.

Visserligen luktar jag gott och är grann på mitt eget sätt men det betyder ju inte att det är fritt fram att sniffa mig både här och där, va?

Så här levandes glad var jag sen resten av rundan! Skutte-li-skuttade runt   

Kom några jädrigt stora hundar också! 

Stackars dem... deras mattar satt uppe på ryggen på dem! Herre Gud! 

Ville gärna spa-bada o dricka lite också men det fick jag inte...

Kaffe, kaka, grillad korv och läsk satte dem i sig! O vad fick jag? Inte lika mycket kan jag tala om...

Vatten o dricka o en liten smakbit på körven... snåljåpar!  

Efteråt var jag ganska trött... Det var en härlig dag!

På morgonen när jag käkat frukost vill jag gärna ligga o gosa med någon en stund.

Idag hade alla så bråttom, tur att jag har lilla-syster!

Ibland vill man bara softa och mysa...

inte bli störd av nån som tvungen ska ha med mig ut på en runda...

som idag... har hittat bästa mysplatsen i bästa soffan på bästa pläden.

Oh va gott å bara slappa!

Då hör jag någon som kallar och kallar och kallar på mig:

Doooorrriiis! Koooom! Vi ska ut o gå!

Oh no! Jag har det så gött här! Jag gömmer mig!

Suck.... hann inte få pläden över mig... blev tvungen o gå ut....

När jag blir stor så ska jag SJÄLV bestämma när det är dags att gå ut!

Det blir inget långt inlägg denna gång, finns liksom inte så mycket att tillägga, va?

Ganska klockrent val av motiv om du frågar mej....

Hej!

Jag har haft tålamod med husse och matte ett tag nu... de är litta tröga på att hitta svamp så jag tog med dem ut i skogen och visade dem hur Trattkantareller ser ut, var de växer och hur man plockar dem med stil och elegans!

Här är ett par typiskt vanliga trattisar:

Här är ett par tröga människor och en smart tryffelhund:

  '

Här visar jag matte ett gäng trattisar; det går till så att matte säger SÖK Kantarell
(det fattar jag väl! Herre Gud, jag är ju där för o hitta svamp) och så sticker jag i väg och när jag hittar svampen så står jag så här fint och markerar svampen, gläfser till lite för att hon ska fatta!

Ibland tar det en j-kla tid innan hon fattar, då tar jag o nafsar o äter lite på dem (så blir hon irriterad och då blir där litta fart) och far runt otåligt tills hon kommer och plockar!

"Kom hit då!!! De är ju här!"

"Skynda dig o plocka färdigt! Här är fler! Kom nu då!!!"

Helgens skörd:

Hoppas allt är bra med er alla! KRAM från lilla Doris

Vi har en skog nära oss hemma som jag sprungit runt i sedan jag knappt va torr bakom örona! Alltså jag kan den skogen ganska bra om man säger så och jag älskar att vara där.

Men för 2 veckor sen så hände det nåt! När jag strosade och nosade som bäst så hörde jag nåt sketa-läskigt i buskarna... huh...

Det var nåt djur som låg och tryckte och som alldeles bestämt snart tänkte äta upp mig, det är jag helt säker på alltså   

Jag påkallade mattes uppmärksamhet och berättade att jag faktiskt vägrar att gå förbi där, men hon tog mig inte på allvar utan skulle tvunget fortsätta gå ditåt.

Då tog jag ett eget beslut och trotsade matte och drog snabbt som blixten iväg på andra hållet!

Jag var för bövelen sketa-rädd!

Matte blev också rädd när jag stack iväg men för en gång skull ganska klok för hon gick lugnt iväg efter mig och kallade på mig hela tiden så efter en kilometer fick vi syn på varandra men jag skyndade före och efter ytterligare en kilometer förenades vi igen. Oj vad trötta men lyckliga vi var igen   

Efter det så har jag tyckt det var litta läskigt i skogen fram tills häromdagen!

Vet ni vad där helt plötsligt börjat växa?!

FROLIC-TRÄD!

Shit! I löve this skog again!

Rätt var det är så kan man få sig en godis-bit uppe i trädet! Inte så dumt!